Så vi tog en joggingtur, Brownie och jag. Sånt kan man ju göra ibland, lite variation mot de vanliga skogslunkerierna och de supermegatråkliga koppelpromenaderna (koppelpromenader är de hemskaste som finns, faktiskt så). Så ja, jogging it was. En ganska så händelserik tur på knappa 3 kilometer. För nu är det så att jag bara har sprungit med Herrn ca 5 gånger under hans åttaåriga livstid, samtidigt då jag själv (i perioder) springer 3-4 gånger i veckan. I alla fall, efter uppvärmning såg det i början ut ungefär såhär:
Viiiilket jag antar kan sättas som facit för att trots mycket fysträning, så är uthålligheten inte den bästa. Så kan det gå.. Men ganska så snabbt kom han in i det, snigelfart och många pauser där vi gick. När i väl kom till spåret blev det intervaller. Korta sådana, trots att hunnen tyckte att det var alldeles ypperligt utmärkt att springa 150 meter, "gå" (nosa/zickzacka/pissepausa som en dåre) 150 meter.
Meeen det gick bättre sen. Framåt slutet och uppå
Glad och energiutsprutande som han var efter joggingturen uppvärmningen lekte vi lite nedvarvningslekar och annat kul i skogsbrynet. Innan vi begav oss hem, jag tröttare och Brun piggare än när vi gick hemifrån. Ganska så tydligt så får jag nog tvinga mig själv att inse att dethära med jogging inte är någonting för Brownie, han struttar allrahelst runt i skogen så som han är.
Kommentarer
Skicka en kommentar