Hello, goodbye

Så det är lov nu. En vecka att slippa allt vad plugg och stress heter. Jag såg fram emot det så mycket, äntligen klar med alla inlämningar, till att kunna ägna lovet till precis vad jag vill. Fortsätta med ett fotoprojekt jag startade i januari, och även börja på ett nytt som jag haft i tankarna länge, att äntligen kunna ta tid till det. Att kunna ta tid och skriva många artiklar och inlägg på bloggen som nästan ligger död enda sen jag startade den i november.

Men så, på ett ögonblick, så snabbt att jag inte hann förhindra det, försvann alltihop. Alla mina sparade filer, allt jag hade på datorn. Alla bilder på Brownie som inte finns sparade på någon av mina bloggar eller på forum. Alla bilder på min katt och alla privata bilder. Minnen. Alla mina dokument och listor som jag suttit i timme efter timme för att få ihop. Alla dikter och berättelser jag har skrivit. Poff.

Ska jag vara helt ärlig har jag inte motivation till någonting alls just nu. Förmodligen kommer jag ligga och stirra in i väggen i en vecka tills dess att skolan börjar och jag kan fokusera helhjärtat på det istället. Kommer nog dröja länge tills jag slänger kameran om halsen eller ens öppnar upp photoshop Gimp, jag har inte ens photoshop på min skoldator. Allrafrämst för att jag inte kan lagra tiotusentals bilder på skoldatorn. Jag är så upprörd att jag skakar när detta skrivs, jag vet inte var jag ska ta mig till. Allting från att jag var 11 år är borta. Hela min utvecklingskurva inom mitt största intresse, fotografi. Tror inte det finns några bilder fotograferade före 2013 som jag lagt upp online, så allt det är borta.

Nu blev detta en jättetjurig rant som inte alls är rolig att läsa, men jag är tvungen att få ut mig det någonstans. Och det ända stället jag får ranta fritt är på min egen blogg, vore märkligt om de som inte är intresserade var här inne och läste. Eller om man bara är intresserade av att se söta hundbilder är det bara att skrolla förbi textinlägg som detta.

Jag gjorde en jämförelse på ett annat forum där jag skrev att det är som att man ser sitt hus brinna ner, med alla saker och minnen som fanns däri. Det är så det känns just nu. Allt går upp i rök. Jag har ingen motivation för någonting just nu, jag vet bara inte vad jag ska ta mig till.