Som en snöplog på styltor



Ibland finns det snö på marken. Så är det. Den går att äta och jaga och borra ner hela sitt huvud i. Jag tycker att det är lite sådära häftigt och halvfascinerande att se hur valpdjuret reagerar på nya saker och ting. Varför jag är så fascinerad vet jag inte, för reaktionen han har är allt som oftast "Ahaaaa, är det såhär? Såhär kan det vara ibland, tjoo vad kul!". Så när han fick se att hela marken var täckt av något vit och fluffigt så hade han the time of his life och röjde runt som en dåre i trädgården. Brownie drog en värdig suck åt knäppvalpens valpknäpperier, för att sedan lunka  runt kanterna av huset och nöjt sätta sig på trappen när han ansåg sig vara färdig.

Men idag var första dagen där jag var ledig när det är ljust ute, så jag drog på mig termobyxerna, tog kameran över huvudet och begav mig med hundarna till skogen. För att överhuvudtaget komma till skogen krävs det att man går över en fotbollsplan med ca 30 cm djup, orörd snö. Brun och Colt tittade frågande på varandra, varav Colt sedan log finurligt. Med de mest graciösa antilophopp jag skådat tog sig valpungen fram. Han har ganska så väldigt långa ben den där, men han har inte sådär hundra procent koll på hur man använder dem, så det var lite intressant att se på. Brownie, han påminde mer om en sån dära dik-dik

Väl i skogen så fick valpen ryck utan dess like. PINNAR är livet, har han konstaterat sedan länge. Men att kombinera pinnarna med massa orörd snö var det SUPERULTRABÄSTANÅGONSIN. Jösses, tänk om alla var lika lättroade som en 16-veckors bergervalp. Vad lättsamt livet hade varit då. Den Bruna kunde inte låta bli att dras med av valpfjanterierna så han skuttade runt lite också, till Colts stora förtjusning. 

Sen då? Sen sov han. Och sov. Och efter han hade gjort det, så sov han lite till. Seriöst. Om det hade funnits SM i sträcksovning så hade garanterat den där lilla valpprylen vunnit, flera gånger om. 


Ett stycke rätt glad valpdjur

Jagalekar är så kul att man till och med kan tappa öronen ibland


Brownie har tvungen att stanna upp lite och strike:a en pose. Colt har verkligen inte tid med sånt trams,
inte när man kan leka jagalekar och tappa öronen istället. 

Brownie såg något. Colt måste se något också. 

Pinnar är livet, som sagt
(att jag köpte inte bara en utan TVÅ svindyra tug-e-nuff-leksaker bryr han sig inte om)

Såhär kan man se ut när man precis har doppat hela huvve i snön. 




PINNARRR!! Jag hoppas att hans stora kärlek till pinnar hjälper hans motivation på agilitytävlingar..
Liksom där kan man ju samla en hel del pinnar om man bara vill...



Kommentarer