Redan ifrån allra första början när den lilla Knottungen kom hem, så började vi med lekträning och att utforska vilken typ av leksak som faller ett litet Knott allra bäst i smaken. Ifrån uppfödar-Emelie fick han med sig en JÄTTESTOR enorm jätteleksak. När man är ett litet Knott är många leksaker väldigt stora faktiskt. Vad leksaken ens föreställer är jag inte riktigt säker på. Det är inte Knott heller, men det bekommer honom inte så mycket, för så länge den har en pip så kan man leka Operation för att peta ut pipprylen. Sedan var det en liten Brun hund som visade honom hur urbota skoj det är att dra ut allt ludd över hela golvet. Urbota skoj, jajamän. Knott tittade första gången fascinerat och storögt på när Brownie gjorde det, för att sedan vid första bästa tillfälle prova på själv. Urbota skoj. Jag var lite för lycklig för jag trodde att det möjligtvis skulle kunna gå att leka dragkamp och få upp ett kampintresse. Så visade det sig att det inte var fallet redigt..
Nä, istället tog jag och frågade erfarna andra hundägare vilka kampleksaker som är mest attraktiva, hållbara och passande som belöningsleksak. TUG-E-NUFF ropade de alla i kör. 'Kejdå tänkte jag och beställde hem två sådana. När paketet kom hem var jag igen superspänd och nyfiken på hur Knottet skulle reagera. Tuggtuggtugg ta han. Kampa var det inte tal om, men lite halvmysigt och slöaktigt tuggtuggtugg. Sen tröttnade han efter två komma femtiosju millisekunder. Den piper inte ens så varför ska han bry sig liksom. Man kan inte döda något som är dött så varför slösa energi på det? (jo den piper, men pipen är svårare att komma åt än på andra leksaker han har)
Hmm.
Jahaja.
Jadu.
Jag vill inte ha dem liggandes på golvet eftersom det råkar finnas en liten liten Brun hund som också tycker att det är helt fantastiskt roligt att tuggtuggtugga sönder saker, även ifast det klart skulle vara rätt smidigt eftersom Knottet själv då kan ta initiativ till lek och fatta hur kul det är.
MEN
MENMENMEN
Häromdagen kom Knott släpandes på någonting som han försökte trycka upp i min hand. Med glittrande barnaögon tittade han exalterat på mig. "Kolla vad JAG hitta! Jag hittade denna, ska vi leka dragkampslekar?? :D :D :D". Och i denna sekunden hade jag varit jätteglad... Om det inte vore för att Knottvalpen hade gått på äventyr i smutstvättkorgen och grävt upp en av mina BH:ar. Eh. Ännu överlyckligare blev han när jag tog tag i den för att ta den ifrån honom. "KAMPAAA" tjoade han och tog i från tårna (han har rätt stora tassar med tillhörande stora tår, så rätt stark är han faktiskt). Nä, jag slängde åt honom några godisbitar från en bänk, snodde åt mig bhn och drog sedan fram en Tug-e-nuff. Är han i kampar-mode så kan han lika gärna leka med en riktig leksak, visst?
hahahahahhahaahhahahahahaahhaha nä.
haha
nä
Han hade ansträngt sig för att hitta sitt fina fynd, men ändå ska någon ha honom till att leka med en tråkig skinnbit? Nä. Det är nästan, bara nästan så att jag skulle kunna låta honom ha sin självfunna kampleksak. Men sedan kan jag inte låta bli att fundera på hur det hade sätt ut om jag hade slängt i en gammal BH i belöningslådan på agilityn. Nja ändå, tror vi fortsätter försöka få kampskinnen intressanta istället.
 |
| Gammal bild på en 6-veckor gammal kamphund in the making. Fleeceflätorna här hemma går inte an dock, såklart inte :c |
Kommentarer
Skicka en kommentar