Colts sjukdomshistoria
De som följt oss på sociala medier har inte kunnat missa att inläggen har präglats av ständigt tjatande om Colts rörelseproblematik. Jag har också fått veta att det finns en del missförstånd. Därför kommer jag här så överskådligt som möjligt sammanfatta hans sjukdomshistoria med stöd av officiella journaler från djursjukhusen och canineopaten, samt videor och filmer.
Sommaren 2018
Juni
29 juni hoppar Colts högra knäskål ur led för första gången som jag själv har sett. Det hände när han sprang och lekte på en strand. Han håller upp hela högra benet och stödjer inte på det alls, verkar dock inte ha ont. Skriker inte och visar inget obehag. Knät glider självmant tillbaka. Vi tar det lugnt och vilar med tanken på att om han fortsätter halta kontaktar vi veterinär för hältutredning. In i det längsta hoppas jag att det ska gå över, men tyvärr gör det inte det och vi kontaktar veterinär i juli.
Juli
Eftersom det är sommar tar det längre tid att få tid för hältutredning. 20 juli besöker vi Anicura i Värnamo. Svaret kom utan tvekan, Colt diagnosticerades med medial patellaluxation på högra knät. Då jag fått höra att patellaluxation inte är ett problem i rasen så har jag inte haft det i åtanke alls, men när jag läste på om sjukdomen var det glasklart (och visar sig att det verkar vara en av de allra vanligaste sjukdomarna i rasen, problemet är att det inte registreras). Såhär skriver veterinären som utfärdade diagnosen.
Augusti
23 augusti åker vi första gången till ortopeden i Jönköping. Röntgenbilder tas på höfter och vardera patella. Även CT (datortomografi) görs på benaxlarna. Ortopeden värderar Colts högra patella till grad 2. "Flexion och extension av leder bak ger spontan medial luxation (grad 2) av patella dx.". Vänstra patella är ua. Ortopeden anser att operation behövs göras på högra patellan.
Hösten 2018
September
10 september är det dags för Colts patellaoperation. Operationen går bra och vi hämtar honom dagen efter. Colt ska först vila två veckor. Två hemska veckor där jag fick göra vad jag kunde för att roa honom, då han inte fick gå några som helst promenader eller anstränga sin bakdel. Det blev mycket stadgaträning och bärande av föremål/hålla i munnen-träning.
25 september var det återbesök för första rehabbesöket. Colt får börja ta korta promenader på 5 minuter ca 5-6 gånger om dagen. Det fortsätter i två veckor och sedan ökade vi till 10 minuter, osv. Ska även massera hans bakben och rygg dagligen och balansträna på en uppblåsbar madrass.
Oktober
Vi fortsätter med samma rehabplan och tar oss sakta framåt. Han har ett återfall där han i ungefär ett dygn inte stödjer på högra bakbenet, men efter lite sträng vila börjar han stödja igen. Enligt ortopeden är det inte ovanligt och inget att oroa sig för.
November
Återbesök hos ortopeden för utvärdering och ta nya röntgenbilder den 2:a november. Colt är inte halt och inte stel. Den opererade patellan är inte ömt och han verkar inte ha problem med de inopererade stiften i knät. Däremot kunde ortopeden känna att Colts vänstra knä har börjat bli rörligt. Han värderar Colts vänstra patella till patellaluxation grad 1, men menar att inga åtgärder behöver göras i nuläget. Ortopeden förklarar dock att patellaluxation, om den är genetisk (som det är i Colts fall, det vill säga har inte uppkommit av en plötslig skada) utvecklas när han växer. Det innebär att hans vänstra patella kan bli sämre och det går inte att förebygga utan vänta och se. Vi fortsätter öka aktivitet sakta med säkert och blir rekommenderade att köra Water Treadmill som rehab, då det är ett skonsamt sätt att bygga upp muskler på opererade hundar.
December
I december börjar vi med Water Treadmill på Brainpool's Rehab & Friskvård för Margareta Ekström. Till en början går det bra även om Colt är tveksam och lite ovan. Vad vi ändå märker rätt fort är att rehabiliteringen inte går framåt. Colt går med korta steg, blir lätt trött och fuskar genom att ställa sig på kanten, blir extremt kutryggig, med mera.
8 december 2018
15 december 2018
29 december 2018
12 januari 2019
Eftersom det inte går framåt så bokar vi en ny tid hos ortopeden för att se vad problemet kan vara. Vi får tid den 8:e februari och fortsätter att vattentraska fram tills dess. Den 26 januari 2019 lyfter han upp benet i trasken, en tydlig indikation på att något är fel, så vi bestämmer här att inte fortsätta med WTM. Bild på när Colt lyfter upp benet.
Våren 2019
Februari
Den 8:e februari görs en nu värdering och röntgen av ortopeden. Röntgen visar att höger knä samt höfter är utan anmärkning. Däremot har Colt inflammation i hamstring och muskelvärk i iliopsoas. Han får NSAID i två veckor som han i början går väldigt bra på, men sen börjar problemen med rörelsevvikelserna komma tillbaka. 23 februari åker vi till en canineopat som gör en grundlig och noggrann genomgång av Colts status. Bland annat påpekas att han går med kort steg och undviker full extension i steget. Vi får ett nytt schema med bland annat balansdiskövningar och viktförskjutningsövningar.
Mars
Vi fortsätter med träningsschemat, utökar till längre promenader och låter honom fritt välja gångart (han går sällan självmant upp i högre tempon). Vid återbesök hos canineopaten är han bättre musklad, vid förgående besök var han lätt muskelatrofisk men inte längre.
15 mars är det återesök hos ortopeden igen. Ortopeden såg enstaka rörelseavvikelser men tyckte att Colt rörde sig bättre. Han fann colts quadriceps öm och iliopsoas fortsatt smärtsam. Han konstaterar att vänstra patellan har blivit än tydligare grad 1. Han rekommenderar massage, stretch och laser.
Maj
Hoppstegen fortsätter trots rehabövningarna. Colt får massage och elektroterapi hos canineopaten, som även upplever vänstra patellan mer rörlig än tidigare. Vid ett tillfälle får han även laser på patellorna. 31 maj åker vi till en annan ortoped för 2nd opinion, för att se om hon kunde hitta något som inte den andra ortopeden gjorde. Enligt henne är inte patellorna anledningen till Colts rörelsestörningar. Det hon nämner är viss reaktion i iliopsoas och ländrygg. Hon säger också att hon inte kan utesluta att hoppstegen på vänster är luxationer, men att problemen inte är stora nog för att operation ska krävas. Colts vänstra patella luxerar inte spontant på samma vis som höger, det vill säga är inte luxerad i flera sekunder trots att han är stillastående. Colt får NSAID i två veckor. Colt blir bättre och går renare med NSAID med färre hoppsteg.
Hösten 2019
September
Den 3 september åker vi tillbaka till den nya ortopeden för att operera bort stiften i Colts knä, för att utesluta att det inte dem som ställer till det. Stiften plockas ut utan konstigheter, Colt får tar det lugnt i någon vecka, får återigen NSAID i två veckor och blir efter det bättre än någonsin. Hoppsteg, sparkar och rörelseavvikelserna återstår men jag vågar börja träna mer.
November
I november görs CT på Colt igen, denna gången på rygg, höfter och knän. Bilderna skicas till specialist i Cambridge och utlåtandet är som så att Colt är helt utan anmärkning på ryggen. Ortopeden misstänkte lumbosakral stenos (L7S1-syndrom), men radiologen menar att det inte finns tecken på detta eller andra abnormaliteter. Colts smärta i ländryggen förblir ett mysterium. Radiologen upppmärksammar en mild höftledsdysplasi på vänster höft och osteoartrit i hans högra knä. Ortopeden ansåg att vi inte skulle gå vidare med utredning trots att vi inte fått något tydligt svar.
2020
Colt lever idag ett relativt normalt liv som sällskapshund. Han är fortfarande stel efter vila och har rörelseavvikelser, men han undviker inte längre träning. Han blir mer och mer uthållig när vi tränar rallylydnad och heelwork to music. Han har en positiv attityd och verkar inte visa tecken på smärta när vi tränar. Han har dippar när det blir värre, ibland är han väldigt bra och man märker knappt hans problem alls. Det är en bergochdalbana och det är påfrestande, jag är tacksam så länge han inte har ont.
De som följt oss på sociala medier har inte kunnat missa att inläggen har präglats av ständigt tjatande om Colts rörelseproblematik. Jag har också fått veta att det finns en del missförstånd. Därför kommer jag här så överskådligt som möjligt sammanfatta hans sjukdomshistoria med stöd av officiella journaler från djursjukhusen och canineopaten, samt videor och filmer.
Sommaren 2018
Juni
29 juni hoppar Colts högra knäskål ur led för första gången som jag själv har sett. Det hände när han sprang och lekte på en strand. Han håller upp hela högra benet och stödjer inte på det alls, verkar dock inte ha ont. Skriker inte och visar inget obehag. Knät glider självmant tillbaka. Vi tar det lugnt och vilar med tanken på att om han fortsätter halta kontaktar vi veterinär för hältutredning. In i det längsta hoppas jag att det ska gå över, men tyvärr gör det inte det och vi kontaktar veterinär i juli.
Juli
Eftersom det är sommar tar det längre tid att få tid för hältutredning. 20 juli besöker vi Anicura i Värnamo. Svaret kom utan tvekan, Colt diagnosticerades med medial patellaluxation på högra knät. Då jag fått höra att patellaluxation inte är ett problem i rasen så har jag inte haft det i åtanke alls, men när jag läste på om sjukdomen var det glasklart (och visar sig att det verkar vara en av de allra vanligaste sjukdomarna i rasen, problemet är att det inte registreras). Såhär skriver veterinären som utfärdade diagnosen.
"Plötsligt halt på höger bak, som sedan snabbt försvinner. Medial patellaluxation höger bak. Ibland när jag känner på knät ligger patella luxerad och ibland ligger den på plats. Ej svår att förskjuta. Verkar ej speciellt smärtpåverkad vid böjning/sträckning av knäet. Vänster patella ligger på plats."Vidare får vi en remiss till ortoped Kris Camps på Anicura Djursjukhuset i Jönköping för röntgen och plan för operation. Här finns två filmer på hur Colts haltande såg ut.
Augusti
23 augusti åker vi första gången till ortopeden i Jönköping. Röntgenbilder tas på höfter och vardera patella. Även CT (datortomografi) görs på benaxlarna. Ortopeden värderar Colts högra patella till grad 2. "Flexion och extension av leder bak ger spontan medial luxation (grad 2) av patella dx.". Vänstra patella är ua. Ortopeden anser att operation behövs göras på högra patellan.
Hösten 2018
September
10 september är det dags för Colts patellaoperation. Operationen går bra och vi hämtar honom dagen efter. Colt ska först vila två veckor. Två hemska veckor där jag fick göra vad jag kunde för att roa honom, då han inte fick gå några som helst promenader eller anstränga sin bakdel. Det blev mycket stadgaträning och bärande av föremål/hålla i munnen-träning.
25 september var det återbesök för första rehabbesöket. Colt får börja ta korta promenader på 5 minuter ca 5-6 gånger om dagen. Det fortsätter i två veckor och sedan ökade vi till 10 minuter, osv. Ska även massera hans bakben och rygg dagligen och balansträna på en uppblåsbar madrass.
Oktober
Vi fortsätter med samma rehabplan och tar oss sakta framåt. Han har ett återfall där han i ungefär ett dygn inte stödjer på högra bakbenet, men efter lite sträng vila börjar han stödja igen. Enligt ortopeden är det inte ovanligt och inget att oroa sig för.
November
Återbesök hos ortopeden för utvärdering och ta nya röntgenbilder den 2:a november. Colt är inte halt och inte stel. Den opererade patellan är inte ömt och han verkar inte ha problem med de inopererade stiften i knät. Däremot kunde ortopeden känna att Colts vänstra knä har börjat bli rörligt. Han värderar Colts vänstra patella till patellaluxation grad 1, men menar att inga åtgärder behöver göras i nuläget. Ortopeden förklarar dock att patellaluxation, om den är genetisk (som det är i Colts fall, det vill säga har inte uppkommit av en plötslig skada) utvecklas när han växer. Det innebär att hans vänstra patella kan bli sämre och det går inte att förebygga utan vänta och se. Vi fortsätter öka aktivitet sakta med säkert och blir rekommenderade att köra Water Treadmill som rehab, då det är ett skonsamt sätt att bygga upp muskler på opererade hundar.
December
I december börjar vi med Water Treadmill på Brainpool's Rehab & Friskvård för Margareta Ekström. Till en början går det bra även om Colt är tveksam och lite ovan. Vad vi ändå märker rätt fort är att rehabiliteringen inte går framåt. Colt går med korta steg, blir lätt trött och fuskar genom att ställa sig på kanten, blir extremt kutryggig, med mera.
"Hur han sträcker bakbenen, och ryggens böjning. Tar inte ut stegen ordentligt på höger bak"Filmer på Colts WTM-träning finns här:
8 december 2018
15 december 2018
29 december 2018
12 januari 2019
Eftersom det inte går framåt så bokar vi en ny tid hos ortopeden för att se vad problemet kan vara. Vi får tid den 8:e februari och fortsätter att vattentraska fram tills dess. Den 26 januari 2019 lyfter han upp benet i trasken, en tydlig indikation på att något är fel, så vi bestämmer här att inte fortsätta med WTM. Bild på när Colt lyfter upp benet.
Våren 2019
Februari
Den 8:e februari görs en nu värdering och röntgen av ortopeden. Röntgen visar att höger knä samt höfter är utan anmärkning. Däremot har Colt inflammation i hamstring och muskelvärk i iliopsoas. Han får NSAID i två veckor som han i början går väldigt bra på, men sen börjar problemen med rörelsevvikelserna komma tillbaka. 23 februari åker vi till en canineopat som gör en grundlig och noggrann genomgång av Colts status. Bland annat påpekas att han går med kort steg och undviker full extension i steget. Vi får ett nytt schema med bland annat balansdiskövningar och viktförskjutningsövningar.
Mars
Vi fortsätter med träningsschemat, utökar till längre promenader och låter honom fritt välja gångart (han går sällan självmant upp i högre tempon). Vid återbesök hos canineopaten är han bättre musklad, vid förgående besök var han lätt muskelatrofisk men inte längre.
15 mars är det återesök hos ortopeden igen. Ortopeden såg enstaka rörelseavvikelser men tyckte att Colt rörde sig bättre. Han fann colts quadriceps öm och iliopsoas fortsatt smärtsam. Han konstaterar att vänstra patellan har blivit än tydligare grad 1. Han rekommenderar massage, stretch och laser.
Maj
Hoppstegen fortsätter trots rehabövningarna. Colt får massage och elektroterapi hos canineopaten, som även upplever vänstra patellan mer rörlig än tidigare. Vid ett tillfälle får han även laser på patellorna. 31 maj åker vi till en annan ortoped för 2nd opinion, för att se om hon kunde hitta något som inte den andra ortopeden gjorde. Enligt henne är inte patellorna anledningen till Colts rörelsestörningar. Det hon nämner är viss reaktion i iliopsoas och ländrygg. Hon säger också att hon inte kan utesluta att hoppstegen på vänster är luxationer, men att problemen inte är stora nog för att operation ska krävas. Colts vänstra patella luxerar inte spontant på samma vis som höger, det vill säga är inte luxerad i flera sekunder trots att han är stillastående. Colt får NSAID i två veckor. Colt blir bättre och går renare med NSAID med färre hoppsteg.
Hösten 2019
September
Den 3 september åker vi tillbaka till den nya ortopeden för att operera bort stiften i Colts knä, för att utesluta att det inte dem som ställer till det. Stiften plockas ut utan konstigheter, Colt får tar det lugnt i någon vecka, får återigen NSAID i två veckor och blir efter det bättre än någonsin. Hoppsteg, sparkar och rörelseavvikelserna återstår men jag vågar börja träna mer.
November
I november görs CT på Colt igen, denna gången på rygg, höfter och knän. Bilderna skicas till specialist i Cambridge och utlåtandet är som så att Colt är helt utan anmärkning på ryggen. Ortopeden misstänkte lumbosakral stenos (L7S1-syndrom), men radiologen menar att det inte finns tecken på detta eller andra abnormaliteter. Colts smärta i ländryggen förblir ett mysterium. Radiologen upppmärksammar en mild höftledsdysplasi på vänster höft och osteoartrit i hans högra knä. Ortopeden ansåg att vi inte skulle gå vidare med utredning trots att vi inte fått något tydligt svar.
2020
Colt lever idag ett relativt normalt liv som sällskapshund. Han är fortfarande stel efter vila och har rörelseavvikelser, men han undviker inte längre träning. Han blir mer och mer uthållig när vi tränar rallylydnad och heelwork to music. Han har en positiv attityd och verkar inte visa tecken på smärta när vi tränar. Han har dippar när det blir värre, ibland är han väldigt bra och man märker knappt hans problem alls. Det är en bergochdalbana och det är påfrestande, jag är tacksam så länge han inte har ont.
Kommentarer
Skicka en kommentar