Välkommen hem, Colt!

Detta är ett inlägg jag borde skrivit för flera dagar sedan, för Valpdjuret kom faktiskt hem allaredan i lördags. Men vem hinner blogga när man har en liten fluffig prickirandig hundpryl som kräver all ens vakna tid och väldigt gärna även vaknar mitt i natten för att han tröttnade på att sova.

Mest hela tiden nyper jag mig fortfarande i armen för att vara säker att jag inte drömmer. Fast alltså han är rätt bra på att nypas han också, så nog är han där alltid. I varje fall, de som sett mig strosa runt på hundforum vet att berger alltid har varit the one and only ras för mig. Nu sitter jag här med en 8-veckors face rase med ett stort fånigt flin och känner mig som den lyckligaste människan i hela världen.

Någon som inte var fullt lycka fånflinlycklig var den där Bruna. han tyckte verkligen inte det var kul att jag skulle ta hem en liten snorvalp, finns ingen mening med det alls liksom. Men jodå, sakta men säkert börjar de två att acceptera varandra. Lite mer tid och de kommer säkerligen bli BFFs. Typ så.

Vet inte var jag redigt ska skriva mer, står lite på hans egen flik också. För de som vill följa hans utveckling närmre är vi betydligt mer flitiga på att lägga upp på instagramkontot @mybuddybrownie