Det finns en anledning att den där Knottvalpen heter Always Loaded i papprena. Han är alltid taggad på träning, så himla underbart! Igår var vi och tränade i den nya lokala hundhallen för första gången, men det lär verkligen inte bli den sista! Så fräsch och trevlig hall, är så glad att det äntligen finns en som ligger nära så att man kan träna på kvällar.
Både Brun och Knottungen var med för att köra lite agility. Knott fick hälsa och bekanta sig med tunnlar, något han inte gjort sedan han var sex veckor gammal hemma hos uppfödaren (såvitt jag vet är alla valpar i kullen är tänka agilityhundar, så det börjades i tid haha). Och jo, ja, vad ska man säga? MIN VALP ÄR FANTASTISK. Har ni märkt att det har blivit rätt mycket versaler i mina inlägg de senaste tiden? Knott är väldigt mycket så. Versaler. STORA bokstäver. MYCKET. Och han är HELT FANTASTISK. Han tyckte inte ens tunneln var konstig, utan det var mer "Jaha, ska jag gå här? Jamen då går jag igenom här då OMG LEKSAK TJOHOO". Och så lade Valpknottet till tunnlar på sin ständigt växande lista av saker som är det bästa som finns. I varje tunnelutgång finns leksaker och leksaker är det bästa som finns, alltså är tunnlar det bästa som finns. Helt logisk Knottlogik sådära. Tjohoo ju. Tog inte mer än två, tre försök innan jag kunde skicka honom utan att ha en hjälpperson med leksak i andra änden (leksaken dök magiskt upp ändå jag jag sprang fram ju).
Så tunnlarna var något nytt, men runda-hinderstödsleken är han väl bekant med (älskar att det inte blir rött under när jag skriver det. Ungefär som att alla människor leker runda-hinderstödslekar på sin fritid, helt normalt.). Hemma i trädgården är snön så hårt packad att det går att ställa upp våra gamla trogna rustaslalompinnar, så de har vi (eller mest bara Knott) rundat en hel det. Det är det bästa som finns. Där kände han sig mer hemma med att runda de riktiga hinderstöden även om de var lite annorlunda från pinnarna hemma. Jag är helt nybörjare i agility, jag kan inte alla termer och tekniken och allt avancerat agilitysnack, men förhoppningsvis lär jag mig med tiden. Tyvärr har jag inte lyckats få igång treat-and-trainern, jag och teknik går inte ihop sådär jättebra. Men jag hoppas att jag löst det så jag kan ta med den nästa gång och träna självständighet. Idag fick han som sagt främst bekanta sig med tunnlar, men vi tränade också lite tighta svängar, som syns på bilden nedan. Han fick också träna passivitet medan jag körde med Brownie, någonting som han inte alls tycker är kul, men efter en stund förstod han att lugna ner sig.
För ja, Brun var också med, förstås. Han har inte sett en riktig agilityplan sedan 2015, om jag minns rätt. Hans agility är minst sagt rostig, men han fick springa lite för kuls skull, och kul hade han! Han blev dock något konfunderad när jag ropade hopp, men hoppbommen låg på marken. Smart som han är kom han på den perfekta lösningen: han hoppade över hinderstödet istället! Smarta, korkade lilla tokhund! Men det var faktiskt helt fantastiskt underbart att se hur han tände till efter ett litet tag, särskilt i slalomen som är hans favorithinder. Trots snart tio år kan han minsann springa.
Kommentarer
Skicka en kommentar