Shejping (eller shaping, om man hellre föredrar det. Jag läser oftast det sistnämnda som "shopping" om det står i en svensk text, även om den svenska stavningen ser lite märklig ut också). Shejping är något vi leker väldigt, väldigt ofta. Med klicker i hand, en skål noga finfördelade belöningsbitar, första bästa slumpmässiga rekvisita jag hittar, en Brun hund och lite tid (som ofta mynnar i att bli mycket, den har ju som bekant en tendens att gå fort när man har roligt). För roligt, det har vi minsann när vi klickershejpar, sådär som vi gör varje dag. Men det har konsekvenser. Den där Bruna har troligtvis gått och blivit söndershejpad. Hur vet man då om man har en söndershejpad hund? Jo, nämligen:
1. Alla platta föremål är targetplattor. Varenda en. Din laptop, surfplatta, din favoritbok, chokladasken, till och med den tomma mattallriken du lämnade på bordet. Targets är till för att peta på. Petar man på targetarna får man godis, enligt den söndershejpade hunden. Alla gånger och helst hela tiden.
2. Har du shejpat fram något, då ska Vovve ha godis varje gång han gör det du shejpat fram. Basicsaker som att sitta ner eller ta framtassarna på något, absolut. Lägga hakan på datorkanten (ännu mer om det är på ditt skrivbord) och snurra femhundratjugoåtta varv runt sig själv, definitivt. Ifall Vovve inte får godis så buffar han irriterat på dig tills han minsann får det. Så'reså.
3. Om du har din klicker där hunden kan få tag i den (eller där han inte borde kunna få tag i den, men gör det ändå eftersom shejphundar brukar ha någon form av märklig tendens att kunna klura ut sätt att få tag i klickrarna hur väl man än lägger undan dem) så kommer han att komma dragandes med den när han vill shejpleka. Sisådär ungefär femhundratjugoåtta gånger om dagen.¨
4. Har man inget vettigt för sig, så kan man alltid shejpa lite på egen hand. Peta på något, "Titta vad duktig jag är!" och kräva godis. Brunhundens personliga favorit, både skratt och en och annan torkad köttbit intryckt i munnen får han.
5. Ibland när man är ute i skogen försvinner hunden. Poff! säger de ba. Den första tanken man hinner få upp i huvudet är förstått att ens alltid så kontaktsökande ÄlskaMatteHållaSigNäraFörGODIS-hund har sprungit iväg på ett osynligt vilt. Men så är inte fallet. Fallet är nämligen så att när du desperat kikat bland träd och blåbärsris hittar du en fluffigt viftande svans på en stubbe eller sten i närheten, med tillhörande hund och ögon som säger "Titta! Jag hoppa' upp. Godis nu för jag är duktigast. Hoppa' upp helt själv. 6 godisbitar minst. De'ru. Jag är duktigast". Lyder man inte och ger godisbitarna kommer hunddjuret minsann att sitta kvar tills man gör det. Så'reså.
Om din hund påvisat ett eller flera symptom, grattis, du har en hund som vågar ta egna initiativ och tycker att er träning är så festlig att han försöker göra det på egen hand (om än mest skuttar runt och ser fånig ut).
Haha han är verkligen för söt din brun! :-)
SvaraRadera